Vårsång v.2 (slutgiltig)
Kategori: Allmänt
Vaknar i natten
av vårens gälla sång
tung metall som skaver
mot en skev verklighetsbild
så låter vårens sång
Tvingar mig vaken
skaver i mina ben
får mig att gå
skär långsamt nya gator
genom en ointresserad stad
trängs ensamt med andra
ändlösa armeér av en
alla söker vi
efter det förskräckliga
efter äcklet
som belägrat våra liv
besatta av förvrängda minnen
om en tid av renhet
det var längesedan
men vi tror oss minnas
tiden innan vårens eviga sång
Jag hör viskningarna
de pratar om stormen
hur mörka skyars regn
äntligen ska rena oss
hur tung tung elektricitet
ska förstöra det fruktansvärda
vi hoppas slippa möta det själva
drömmer fortfarande
om att slippa konfrontera monstret
men vi fortsätter att gå
för sådan är vårens lag
I ett ensligt betonghus
längs en nyskuren gata
finner jag så mitt krig
samma adress som alltid
med tiden förändras ingenting
där inne vilar monstret
det fruktansvärda
äcklet
alla smeknamn det givits över åren
kan inte beskriva vanmakten jag känner
jag har inga vapen
ingen ork
ingen lust
ingen vilja
att ta mig an det
vet inte ens hur det ser ut
det fruktansvärda
minns inte hur det föddes
öppnar inte dörren
för att se om det ens finns
tryggheten finns i ideén
om äcklet
att det inte är mitt fel
Lägger mig ner utanför dörren
på ett betonghus
i slutet av en nyskuren gata
kroppen bultar av vårens våld
drömmer om förstörelse
hör hur monstret andas
drömmer om stormen
som ska rena allt
drömmer om tung metall
som skaver hål på hopplösheten
Sover
sover igen till vårens eviga sång
Vaknar i natten
av vårens gälla sång
tung metall som skaver
mot en skev verklighetsbild
så låter vårens sång
Tvingar mig vaken
skaver i mina ben
får mig att gå
skär långsamt nya gator
genom en ointresserad stad
trängs ensamt med andra
ändlösa arméer av en
alla söker vi
efter det förskräckliga
efter äcklet
som belägrat våra liv
besatta av förvrängda minnen
om en tid av renhet
det var längesedan
men vi tror oss minnas
tiden innan vårens eviga sång
Jag hör viskningarna
de pratar om stormen
hur mörka skyars regn
äntligen ska rena oss
hur tung tung elektricitet
ska förstöra det fruktansvärda
vi hoppas slippa möta det själva
drömmer fortfarande
om att slippa konfrontera monstret
men vi fortsätter att gå
för sådan är vårens lag
I ett ensligt betonghus
längs en nyskuren gata
finner jag så mitt krig
samma adress som alltid
med tiden förändras ingenting
där inne vilar monstret
det fruktansvärda
äcklet
alla smeknamn det givits över åren
kan inte beskriva vanmakten jag känner
jag har inga vapen
ingen ork
ingen lust
ingen vilja
att ta mig an det
vet inte ens hur det ser ut
det fruktansvärda
minns inte hur det föddes
öppnar inte dörren
för att se om det ens finns
tryggheten finns i idéen
om äcklet
att det inte är mitt fel
Lägger mig ner utanför dörren
på ett betonghus
i slutet av en nyskuren gata
kroppen bultar av vårens våld
drömmer om förstörelse
hör hur monstret andas
drömmer om stormen
som ska rena allt
drömmer om tung metall
som skaver hål på hopplösheten
Sover
sover igen till vårens eviga sång
