Videbäcks senap, Prolog
Kategori: Allmänt
Johan Videbäck vaknar motvilligt upp. Morgonsolen tränger genom hans stängda ögonlock och han vet att det är meningslöst att försöka somna om. Hans tunga försöker arbeta fram lite saliv i den torra munnen som fortfarande smakar gårdag. I bakgrunden går Buffalo Springfields låt For what it's worth på repeat. Johan öppnar försiktigt ögonen och sätter sig sakta upp i den lilla Klippan-soffan som han somnat i. Det värker i hans stela nacke och han undrar varför i helvete han alltid ska somna i soffan när han är full. Till vänster om soffan står sängen, orörd och fullt funktionsduglig, som ett hån mot hans stela nacke.
Johan drar en djup suck, ett stort misstag då stanken från hans egen mun nästan får honom att kräkas. När magen lugnat sig igen börjat han utan framgång lyfta bland de många vinboxarna på soffbordet i jakt på en slatt som kan få honom i balans igen. Efter att ännu en gång ha gjort misstaget att andas djupt så reser sig han upp och vadar fram genom det hav av tomma vinboxar som täcker hans golv. Utan att hitta något drickbart på vägen går han ut i hallen/köket och in på toaletten där han ställer sig och pissar. Han begrundar sin gula urin och funderar över hur otroligt tråkigt det hade varit att få njursten. Denna oro försvinner dock helt när han får syn på en box Umbala (0,33 cl alkohol/krona) bredvid toaletten. Han böjer sig ner och konstaterar glatt att den är halvfull, går till köket och plockar åt sig ett hyfsat rent glas som han snabbt fyller och sedan lika snabbt tömmer i tre stora klunkar. När kväljningar gått över häller han upp ett glas till och sätter sig på en stol i rummet och ser ut över misären.
Johans lägenhet är en etta på 25 kvadrat och ligger på Delphi, ett av lunds fyra större studentghetton (Delphi och Kämnärsrätten bildar tillsammans ett ghetto).
Den är sparsamt inredd med en säng, en soffa, ett soffbord, en tv, en dator, ett skrivbord samt 63 mer eller mindre tomma vinboxar. I fönstret står två bonsaiträd, båda döda.
Vinet börjar mjuka upp Johans värkande kropp men i magen värker dock ångesten på. Han sveper ett glas vin till men det hjälper inte. Han föreställer sig tiden som kugghjul i hjärnan och de snurrar saktare och saktare tills de med ett högt dån stannar. Springfield sjunger om och om igen:
There's something happening here
What it is ain't exactly clear
There's a man with a gun over there
Telling me I got to beware
I think it's time we stop, children, what's that sound
Everybody look what's going down
What it is ain't exactly clear
There's a man with a gun over there
Telling me I got to beware
I think it's time we stop, children, what's that sound
Everybody look what's going down
För Johan har någonting helt klart hänt, och det är det som den här berättelsen ska handla om.
