whysartresaidno

Det finns ingen riktigt mening bakom namnet, det bara blev så

Ljuset i slutet av tunneln

Kategori: Allmänt

Tror det börjar närma sig slutet nu. Tror att jag äntligen kommit ifatt mitt dimmljus för den här gången. Förvisso tänkt detta fler gånger de senaste månaderna, bara för att gå ner mig igen några dagar senare. Vi får se. Jag hoppas det är över. Jag behöver verkligen få vila lite. Bli av med de här hopplösa jävla panikattackerna. Kunna tänka utanför mörkret. Fundera ut en plan inför framtiden.

Det blir nog inte som jag hoppas, men det kan bli bra ändå.

Kom, nu ler vi.

Vad skönt att veta, min vän, när du tappar förståndet

Kategori: Allmänt

Glider av mig själv
pulserna skenar genom hjärnbarken
stora, skenande boskapshjordar
jag får inte plats längre
får inte bestämma längre
tappar kontrollen

härdsmälta
måste kyla med snö tills hela armen domnar
försöker sova bort det
men allt finns kvar i magen när jag vaknar

det här kommer bli en lång dag

Det är inte jag som hatar den, det är den som hatar mig

Kategori: Allmänt

Jag förstår nu
det är inte som i mina dikter
det är inte jag som vill bli av med min kropp
det är min kropp som vill bli av med mig
den är trött på alla sura gifter jag tvingar ut i dess omlopp
den hatar mig
den vill börja om
ruttna i jorden för att så småningom
uppgå i en ny, bättre existens
det är den som  vill skära bort mitt medvetna
det är den som försöker bli fri
jag
ja vad gör jag
klamrar mig fast
mitt medvetande är inte en atom
bara en elektrisk impuls
jag måste klamra mig fast
måste hemsöka denna min stackars kropp
den hatar mig men jag måste leva i den
jag har inget val

Hela tiden har jag trott
att den hållit mig tillbaka
jag borde ha förstått, det är min kropps armar det kliar i
den hatar mig
varenda atom
hatar mig
den vill ha en nystart
långt ifrån mitt sinnes gift


jag
det kliar
växer i min kropp
jag trodde jag hatade den
att jag alltid är så självupptagen
så blind, så dum
den hatar mig
den vill bli fri
det kliar
det kliar av min kropps önskan att bli fri
den hatar mig intensivt
jag känner det
en av rösterna måste vara min kropp
en upprörd protest
den har fått nog
för lite endorfiner, för långa nätter
den skriker och vill bli fri
den har förbindelser i äkta atomstrukturer
den har inget att förlora
jag vacklar för att jag är feg
det skriker, det kliar
varför?
varför blev det såhär?
vem har förstört mitt minne?
vem är min fiende?
Mitt eget sinne, min kropp eller kulturen själv
alla är misstänkta, ingen opartisk domare finns att tillgå
domen skjuts hela tiden på framtiden
det kliar
fan ta min kropp
fan ta den för att jag behöver den
fan ta den för att den inte behöver mig
fan ta den för att den inte älskar mig
tiattar i spegeln
känner inte igen
ansiktet tillhör inte mig
allt tillhör min kropp
jag är trängd i ett hörn
hjärnan är allt jag fortfarande besitter
tappar greppet om den också
fler och fler skriker
minnet brinner fortare och fortare
vad har hänt?
vad vet jag?
allt är oklart
min kropp hatar mig
kommer jag minna det imorgon?
vem vet
det är trångt
det kliar
det är
hopplöst
det är
hopplöst
det är
hopplöst
det är
hopplöst
det är
hopplöst
det är
hopplöst
det är
hopplöst
det är
hopplöst

(upprepningar kan göra en frisk
trötta ut dig själv och du somnar
spring en mil och kroppen somnar
håll dig i rörelse
sitt aldrig still
låt det aldrig börja klia
låt det inte gå för långt
lyssna inte på din kropp
din kroppp är ond
din kropp hatar dig
din kropp vill bli fri
glöm aldrig det
din kropp hatar dig
inte tvärtom
den kan leva vidare
du är bara en elektrisk impuls
du kommer försvinna
håll fast vid det
du är trängd
men hjärnan är fortfarande din
håll fast vid ditt sinne
håll fast i det hårt
även på nätterna
speciellt på nätterna
vi kan vinna det här
jag lovar
vi kan ta oss ur det här
den är bara kött och blod
den har inget att sätta emot
söv den med endorfiner
söv den med lycka
låt den inte vinna
vi kan vända det här
det är bara en dålig period
3 månader?
jag vet det är längre än vanligt
men
sluta äcklas över dig själv
gå inte kroppens ärenden
det är bara inbildning
vi kan klara det här
det kliar inte
det
jag vet inte vad det är
men jag tänker inte förlora
jag är för rädd för tågen
för att kunna förlora
det finns en framtid
hur obskyr den är
vi har inget att förlora
för vi är bara en impuls
vi försvinner när hjärtat slutar slå
lyssna inte på kroppen
den är fylld att tusenåriga lögner
frisk?
jag kommer aldrig bli frisk
men man kan bli så mycket annat
man kan till exempel sluta prata om sig själv i plural
man kan lägga sig ner
man kan låta det vassa vara
man kan sova
man kan vakna upp och le
man kan be sin kropp att hålla käften
man kan sluta tänka om sin kropp som en egen person
man kan återfå kontrollen
man kan andas
man kan fungera
man kan må bra
man...

äsch jag förstår
andas och håll ut
det måste ta slut nån gång

Godnatt

Montmartre kände honom väl

Kategori: Allmänt

Nött var hans sula, nött var hans själ
den evige vandraren, miljontals existenser trängda i en
molnet var hans andning, tyngden hans fiende
och
vi bryter versmåttet
för nu vecklar han upp en lista
en lång lista med namn på tusentals städer
rubriken går inte längre att läsa
inte heller namnen på de hundra första städerna
frusna fingrar blädrar förbi strukna namn
(de döda städerna)
finner platsen där han står
doppar pennan i den tår av bläck som rullat nedför hans kind
Paris
Listan är långt gången och tynger den eviga vandraren enormt.
Varför?
För att han redan vandrat så långt och inte längre minns
För att...Nej
Jo, varför?
För att längst ner står inte ett namn på en stad, blott ett ord upprepat 3 gånger.
Skrivet i vad, undrar du det mitt barn? Såklart du inte gör, jag säger ändå!
Det första skrivet med tjockt bläck, med pennan han ärvt av sin far.
Det andra skrivet med stelnat blod, det som en gång flöt i hans ådror.
Det tredje skrivet med tunt damm, som han tagit från sitt döda hjärta.

Rälsen
Rälsen
Rälsen

Jag förstår mig inte på moln, inte det minsta

Kategori: Allmänt

Tänk så går det aldrig över?
Tänk så är det här min nya nivå?
Det får inte vara så.
Det kan inte vara så.
3 veckor blev 3 månader.
Jag vill andas.
Det måste gå över.
Det här får inte vara det normala.
Var det såhär innan också?
Har glömt bort allt.
Gått vilse i allt.
Trött på att må illa.
Trött på att ha ont i magen.
Trött på att inte kunna andas.
Jag vill inte ha det såhär.
Jag orkar inte ha det såhär.
Tänk så tar det aldrig slut.
Jag orkar inte ha det såhär.
Jag behöver en lugn natt.

Han var inte längre kung

Kategori: Allmänt

Han tittade på henne och orden kom till honom utan omvägar från boken han läst för så länge sedan. Hans röst var ovan och trevande till en början, såsom en persons röst lätt blir efter att denne varit förvissad till en längre tids ensamhet, men efter hand så ökade den i styrka och säkerhet. Orden han valde var Lagerkvists och lydde som följer:

- Underligt nog lade han inte särskild märke till hur vacker hon var, som han alltid annars brukade göra när han såg kvinnor. Det var som om hennes skönhet inte betydde så mycket. Och just detta skulle han senare finna, fästa sig vid. Att skönheten hos henne var självklar och liksom inte betydde något, för hon själv var så mycket förmer än den.

Han såg på henne och frågade ifall hon nu förstod. Hon nickade men han trodde henne inte. Det var trots allt inte hon som hade väntat dag efter dag utanför Damaskusporten.