whysartresaidno

Jag ångrar att jag fann mig i det. Att jag trots att jag blev sårad tiggde och trängde mig tillbaka gång efter gång. 

 

Att jag höll tyst för att jag var rädd att mista det lilla jag fick av henne och att jag nöjde mig med det trots att det inte var i närheten av vad jag ville och behövde. Jag ångrar att jag inte hade självrespekt nog att säga nej och se mig om efter någon annan. Min långa fega tystnad genom nätterna som drog upp minnen från andra nätter i ett liv jag tänkte mig ha flytt. Den påtagliga ensamheten man bara kan känna när man ligger tätt intill en annan människa. 

 

Jag ångrar att jag förminskade mig själv gång på gång. Jag hoppas att jag inte gör om det igen.