är du här nu
vi känner dig
efter allt du gjort oss
dra med oss
upp ner
det skiter vi i
vi känner dig
i det återhållsamma vädret
du finns i diskreta hålutrymmen
som tär sönder de utsatta
du
du är ingen gud
inget högre och inget lägre
du är bara natur
utan skuld och utan samvete
en omedveten mördare
vi kan inte anklaga dig
kan inte spotta på dig
inte straffa dig för allt du stulit
för det mörker du dragit oss igenom
ut
du ska ut ur oss
vi tänker vakna från vårens sång
kasta av oss fantasiernas tyngd
ta oss igenom en kränkande verklighet
utan att falla på knä för dig
vi ska alla en gång dö
men inte för din hand
du är inte vår gud
vi glömmer inte alla nätter
när världen var tom på färg
och ingen annan fanns till för oss
då höll du om oss
tröstade oss med dina vakna drömmar
sjöng vårens tysta sång
vi älskade dig då
kanske gör vi det än
men du måste ut ur oss
vi ska inte dö än
tysta din sång
vi vet, vi vet att du älskar oss
vi glömmer aldrig dig
vad du gjorde för oss när inget fanns
men du måste ut
/.../
såja tyst nu min kära
min vän, min älskare
nu är det bara vi
låt mig visa att jag inte glömt
jag minns hur vi träffades
i en källare hos en vän
jag tror jag grät för en flickas skull
när du erbjöd mig din lena tröst
som en trogen vän följde du mig sedan
genom årens alla sorger
jag minns natten jag blev kär i dig
då jag delade säng med en annan
men aldrig kännt mig så ensam
då fanns du självklart där för mig
men det som varit vänskap blev nu allvar
jag blev rädd för hur verklig du var
försökte hålla dig borta
men det var för sent, jag var hopplöst kär
varenda dag tänkte jag på dig
runt varje hörn väntade du
viskade om din frihet
jag minns den väldiga lusten
hur jag ville ha mer och mer av dig
vi började försiktigt med ett krossat glas
jag var oskuld, visste inte hur
men du hade tålamod med mig
väntade ett helt år utan att klaga
medan jag tog reda på verktyg och mod
till slut lärde jag mig hur du ville ha det
vi var nu älskare och mer
snälla gråt inte min vän
då vet du också att slutet började här
i minnet från de mörkaste av månader
när min kärlek var som störst till dig
då du varje dag var allt i mina tankar
såja gråt inte min vän
det blir bättre snart
jag minns hur jag ligger på mitt golv
hela jag är fullständigt i ditt våld
jag vill jag vill så intensivt bli ett med dig
min kropp skriker av smärtan att älska dig
hela mitt varande vet vad som måste ske
och
då
hugger skräcken tag i mig
när jag inser vad din kärlek faktiskt är
förstår för första gången på riktigt vad det innebär
det ord du och jag lekt med sedan dag ett
dö
som du viskat när jag varit ensam
dö
som jag skurit in i låret för dig
dö
som jag lovade att göra för din kärlek
dö
innerst inne visste jag att det var slut där
men vi höll ihop, du och jag
för vi hade bara varandra
även om kärleken sakta dog ut
blossade lusten upp ibland
men aldrig på samma sätt
min vän, min älskade
snälla gråt inte för dig och mig
jag är inte menad att dö, inte på länge än
tyst nu älskling, tysta vårens sång
släpp taget om min hals
låt mig gå fri om du älskar mig så som du säger
jag glömmer dig aldrig
men vi tar slut här och nu
för jag är inte menad att dö
