1. Jag ska inte längre äta bara för att ha något enkelt att göra. 2. Jag ska sluta runka för att ha något enkelt att göra. 3. Jag ska inte längre sitta timmar och dösurfa bara för att ha något enkelt att göra. 4. Jag ska inte planera min dag efter tv-tablån. 5. Jag ska inte köpa ett paket kalaspuffar till.
Jag var och handlade igår. Hittade ett glas format som en stövel, eller så var det en stövel i glas. Det beror lite på hur man ser det. I vilket fall som helst var jag tvungen att köpa den. Så fort jag såg den visste jag det. Men det var inte ett vanligt infall.
Det här infallet kom snett uppifrån höger, rakt in i min axel och svängde skarpt upp genom halsen in i hjärnan. Jag visste att jag var tvungen att köpa glaset. Jag ville köpa glaset. Viljan strålade med full skärpa in i mig snett uppifrån höger. Rakt in genom axeln. Någon annanstans ifrån. En gudomlig vilja att jag skall bli klyschan av mig själv.
Jag har inget att säga om saken. Jag lutar mig tillbaka och ser vad som händer.
Det kan gå lite hur som helst nu, precis som det alltid har kunnat göra.
7:a av 12, helt okej för en debut. Lite bitter över att innehålslösa ordvitsar kammar hem så mycket poäng trots avsaknad av känslor, men å andra sidan så har jag aldrig varit någon vidare bra förlorare.
Men rätt människa vann, och det är ju huvudsaken.
Nämen faktiskt.
Sluta nu, jag är faktiskt glad för henne, på riktigt.
(det var andra som sög)
Haha godnatt älsklingar, och låt oss hoppas på en ostörd sömn.
Jag sitter finklädd i min soffa med ett bultande hjärta och en skenande nervositet. Fingrar på papperna och hatar mig själv för att jag inte börjat förbereda mig förens för en halvtimme sen.
I kväll är ingen vanlig kväll.
Det är spännande.
Det är skitnervöst.
Ikväll deltar jag i en poetryslam-tävling för första gången i mitt liv.
Det har varit en helg hemma på gården så full av sentimentala höstbarndomsminnen att min hjärnas myscentrum gått på högvarv. Ni vet de där barndomsminnena som är så gamla att de förlorat sina minnebilder och allt som återstår är den där varma känslan.
Jag tror att detta är första gången i mitt liv som jag uppskattar hösten.
Jag har förfestat med människor jag gillar för att sedan festa med människor jag inte gillar. Så långt jag kan minnas tillbaka har jag velat slåss med de som varit på festen. Det finns en klar anledning till varför: jag anser dem vara homofober. Men Grejen är att jag aldrig kan komma ihåg om de verkligen hatar bögar eller om jag ens har med saken att göra ............ för hur gärna jag än vilol vara något annat så förblir jag heterosexuell jag skulle kunna kyssa en och annan man men om vi ska vara ärliga så kan jag inte vara den bög jag så g'ärna vill vara det är en förbannelse denna förälskelse jag har och jag vet inte om det är värt att ens föra upp den på agendan att ens ödsla en riktig människas tid på mina banala fantasier jag älskar henne, utan tvekan men 'r det ens värt att föra på tal i min stundande vardagsalkholism som inte ens är sann det är så svårt att tro på något alls annat än rent blod jag kan inte tro på mig själv ingen kan tro på mig mina vänner har jag lurat bort det gick för lätt mycket lättare än jag trott den uppmärksamhetshora jag är får inte allt den behöver jag försöker förstöra Adrians värld och när det inte går angriper jag hans syster värld hennes ömtåliga fina värld utan ånger utan eftertanke säljer jag dceras värdighet på blocket
även om maqn vet vad man är så vet man inte vad man ska göra åt det ja jag äår en uppmärksamhetshora som inte klöarar av att folk låter mig sova ensam som inte kan acceptera ett lyckligt jävla veckoslut
det är så hemskt men när Adrian berättade att hans syster varit orlolig till tårar för mig så kände jkag mig bättre än någonsin
är detta allt vi har ge och ta och råna av våra personliga egon slå de JÄVLARNA SLÅ DE JÄVLARNA SOM LIGGER JAG HJAR LEGAT MEN JAG LIGGER FAN INTE LÄNGER JAG TAR FÖR MIG AV DEN KÄRLEK NI SÅ SPARSAMT STRÖR OMKRING ER må fan ta oss må fan ta oss vidriga människor må fan ta oss må fan ta oss må fan ta oss må fan ta oss må fan ta oss må fan ta oss må fan ta oss tills jkag inte vet vad jag skriver längre må fan ta oss utan förskonande felstavningar må fan ta oss må djävulen våldta oss må djävulen våldta oss när jag gråter för att finna S TILL MÅ DJÄVULEN TA OSS NÄR JAG GRÅTER FÖR ATT FINNAS TILL MÅ DJÄVULÖEN TA MIG FÖR MIN FALSKA SORG FÖR MITT ORIKTIGA FÖRTRYCK..........
herregud vad ska jag säga till mitt försvar när endast jag och dumma lögner återstår herregud vad ska jag säga till mitt försvar
när allt jag önskar med alla mina ord är at någon anna ska bry sig om att nå¨gon annan ska tycka något alls
kan jag då verklgen ha något att säga frälsaren på korset förädaren på vinden våldtäcktsmannen i häktet pacifisten på stortorget finanspampen på nyheterna horan på gatan mina mamma mina vänner kan jag då verkligebn säga att jag är utan skuld?
utan övertygelse från min mor eller mina bliivande barn vill jag säga jag har mer skuld än alla ni för jag äger orden men inte svaren . .
Vi förfestar alltså med människor vi tycker om för att vi tillsammans ska kunna uppbringa en fylla och ett humör glatt nog för att sedan kunna umgås med människor vi inte gillar och som inte gillar oss.
