Natt 4#
Kategori: Allmänt
Jag minns
när jag ville dö
det är längesedan nu
men det lämnar mig aldrig
Jag minns
hur du förklarade mitt liv
du gör det fortfarande
när jag väl vågar gå tätt inpå
Det kommer alltid vara nära
hur jag ska dö
det är bara frågan om när
det ska ske
Jag lever nu
ett liv ett liv ett liv ett liv
som jag tänker älska
men jag vill dö
det går inte ur mitt blod
att det ska tömmas
på mitt liv
på just mitt liv
Jag lever än
jag var nära att sluta hoppas
men jag lever än
trots mina lågmälda försök
att försvinna
släppa lös allt som är
för att få en ruta av tystnad
Jag minns mig själv
i dig
att du kunde veta allt om mig
för allt den mjuka handen vet
när den stryker över mitt lår
är hundra nätter av förbjudet lugn
ett fall och en lösning
vid sidan om vad som är okej
Tårar stirrar tillbaka
jag hoppas nästan nu
jag vet ingenting
jag vet bara att jag inte tänker
tänker finna sinnesfrid
i ett våffeljärn
med handen i
Minnesbilder av hur
jag försökt hantera det olidliga
jag var arton och ville bort
ett nytt liv
det finns inget större
man kan önska sig
Jag är ingenstans
jag behöver mer
det märker jag inte av
förutom i tysta stunder
när allt tar tillbaka
det är bara frågan om när
jag ska dö
nu eller aldrig
nu eller aldrig
aldrig
Jag minns
när jag ville dö
det är längesedan nu
men det lämnar mig aldrig
Jag minns
hur du förklarade mitt liv
du gör det fortfarande
när jag väl vågar gå tätt inpå
Det kommer alltid vara nära
hur jag ska dö
det är bara frågan om när
det ska ske
Jag lever nu
ett liv ett liv ett liv ett liv
som jag tänker älska
men jag vill dö
det går inte ur mitt blod
att det ska tömmas
på mitt liv
på just mitt liv
Jag lever än
jag var nära att sluta hoppas
men jag lever än
trots mina lågmälda försök
att försvinna
släppa lös allt som är
för att få en ruta av tystnad
Jag minns mig själv
i dig
att du kunde veta allt om mig
för allt den mjuka handen vet
när den stryker över mitt lår
är hundra nätter av förbjudet lugn
ett fall och en lösning
vid sidan om vad som är okej
Tårar stirrar tillbaka
jag hoppas nästan nu
jag vet ingenting
jag vet bara att jag inte tänker
tänker finna sinnesfrid
i ett våffeljärn
med handen i
Minnesbilder av hur
jag försökt hantera det olidliga
jag var arton och ville bort
ett nytt liv
det finns inget större
man kan önska sig
Jag är ingenstans
jag behöver mer
det märker jag inte av
förutom i tysta stunder
när allt tar tillbaka
det är bara frågan om när
jag ska dö
nu eller aldrig
nu eller aldrig
aldrig
