whysartresaidno

Den här kvällen är belyst med stearin. Det är fredag och jag är för trött för att bli full. Hade ingen att vara full med ändå. Min plan för natten är att fly med stearinljus till en plats där ångesten inte bor. Det går sådär. I fantasin var det väldigt enkelt och väldigt bra. Det är det alltid i fantasin och nästan aldrig i verkligheten. Imorgon kommer jag supa mig full och gå hem ledsen, det vet jag redan för i min fantasi så följer hon med mig hem och jag slipper sova ensam och den här gången skiljs vi inte hastigt åt dagen efter utan den här gången håller jag försiktigt kvar henne i handen och tar reda på om hon tyckte natten var ett misstag eller inte. Så kommer det inte bli i verkligheten, och därför kommer jag antagligen gråta imorgon. Jag kan bara hoppas på att jag hinner innanför dörren inna det bryter igenom. Det gör jag oftast.

Det är tack vare en god vän jag sitter här ikväll. Vi har lovat varandra två timmar om dagen. Han ska plugga elektronik och jag ska använda min ångesttyngda penna till att skriva något kreativt. Jag räknar med den här texten som något kreativt. Det är lite fusk men bättre än ingenting.

Lyssnar på Bon Iver. Kan inte bestämma mig för om jag tycker om honom eller inte. Han passar situationen utmärkt i alla fall. Kanske passar allt till stearinljus.

Jag har redan börjat fuska. Enligt reglerna får jag inte använda internet. Men det är hon som skriver, jag kan inte ignorera henne. Det slår mig att jag borde skämmas för det, men ikväll tänker jag inte göra det. Alla kravlar någon gång i stoftet på grund av kärleken. Vissa mer än andra, men i varje enskild situation är det likgiltigt. Jag skäms inte nu. Det är väldigt skönt.

Stearinljus är bra för de är okonventionella. Runt det okonventionella kan man bygga ritualer. Ritualer kan man använda som ishackor, som man kan försöka slå in i vardagens is och bromsa fallet ner i ravinen. Kanske till och med avstanna fallet. Kanske till och med klättra uppåt igen. Jag nöjer mig med att bromsa för tillfället, för är det nått de gamla grekerna har lärt mig så är det att man inte ska gapa efter för mycket. Jag har också lärt mig att dem var olyckliga på samma sätt som vi är. Men det hör inte hit, av okänd anledning.

Jag har en Att göra-lista. Längst ner på den står det Välja en framtid. Det är lite det den här kvällen går ut på. Inte att faktiskt välja en framtid, jag har lärt mig att tygla min hybris. Men att ta ett litet steg på vägen. Egentligen har jag redan en väl formulerad önskan i min kropp, ni vet i den delen som inte kan kontrolleras. Den delen av mig säger klart och tydligt: Jag vill försvinna.
Men det går ju inte för sig. Man får inte lov att bara försvinna sådär. Det vore oanständigt. Inte heller kan man gräva ner sig i sängen och hoppas på att man blir lämnad ifred. Snart nog knackar det på dörren, för anständigheten måste ju såklart bevaras. Hur mycket man än vill gömma sig så får man inte det.
Så då får man tänka om. Gör om, gör rätt. Med militär disciplin kommer man till rätta med det mesta. Tror jag i alla fall, jag fick aldrig ens mönstra så jag vet inget om militär disciplin. Men försvinna, det går inte för sig, så pass mycket har jag förstått efter mina 20 år på jorden. Så jag får tänka om, tänka nytt. Utforska alternativ som jag aldrig ens kunnat drömma om.

Jag hinner komma fram till att jag vill ha en icke-studentlägenhet och ett jobb. Sen mår jag illa igen och hela min kropp vill krypa ner i sängen och försvinna. Jag skulle inte kalla det för ett framsteg. Men kommer det kanske bli bättre med tiden. Två timmar fem dagar i veckan har jag lovat bort till en annan och inte bara mig själv. Det är bra att jag lovat en annan också, för jag förlåter alltid brutna löften för lätt.

Nu har det nästan gått två timmar och jag har bara fuskat lite. Det var inte tänkt att tiden skulle användas till sånt här, men någonstans ska man börja. Någonstans ska man också sluta, men absolut aldrig försvinna.

Jag kan inte se några stjärnor inatt. Men jag ser på mörkret ändå, tänker på en som är långt borta och längtar efter brev. Hon hade rätt, det blir lite bättre om man tänker att en annan också ser på samma himmel.

Godnatt.