Nu
friden lagt sig över hans ögon
alltför sent fann den honom
det som skulle nära honom i livet
var honom alltid förvägrat
så länge som han rak i ryggen var

Först när han krökt och fallen
på sommarens gräsgröna dödsbädd
låg med sörjande på var sida
fann friden honom och gav honom del
av den lycka som borde vara
var oskyldig människa till skänks

Då jag på knä vid hans sida grät
slöt han mjukt min hand i sin
och över spruckna läppar flöt ord
´Min son, sörj inte mig är du snäll
i dödens tomma mörker finner jag
den frid jag nu skänker dig i livet´

Nu
hans frid vilar över mina ögon
i god tid skänkte han mig det
som ska nära mig livet ut
inget kan nu förvägras mig
så länge som jag rak i ryggen är