Jag förstår nu
det är inte som i mina dikter
det är inte jag som vill bli av med min kropp
det är min kropp som vill bli av med mig
den är trött på alla sura gifter jag tvingar ut i dess omlopp
den hatar mig
den vill börja om
ruttna i jorden för att så småningom
uppgå i en ny, bättre existens
det är den som  vill skära bort mitt medvetna
det är den som försöker bli fri
jag
ja vad gör jag
klamrar mig fast
mitt medvetande är inte en atom
bara en elektrisk impuls
jag måste klamra mig fast
måste hemsöka denna min stackars kropp
den hatar mig men jag måste leva i den
jag har inget val

Hela tiden har jag trott
att den hållit mig tillbaka
jag borde ha förstått, det är min kropps armar det kliar i
den hatar mig
varenda atom
hatar mig
den vill ha en nystart
långt ifrån mitt sinnes gift


jag
det kliar
växer i min kropp
jag trodde jag hatade den
att jag alltid är så självupptagen
så blind, så dum
den hatar mig
den vill bli fri
det kliar
det kliar av min kropps önskan att bli fri
den hatar mig intensivt
jag känner det
en av rösterna måste vara min kropp
en upprörd protest
den har fått nog
för lite endorfiner, för långa nätter
den skriker och vill bli fri
den har förbindelser i äkta atomstrukturer
den har inget att förlora
jag vacklar för att jag är feg
det skriker, det kliar
varför?
varför blev det såhär?
vem har förstört mitt minne?
vem är min fiende?
Mitt eget sinne, min kropp eller kulturen själv
alla är misstänkta, ingen opartisk domare finns att tillgå
domen skjuts hela tiden på framtiden
det kliar
fan ta min kropp
fan ta den för att jag behöver den
fan ta den för att den inte behöver mig
fan ta den för att den inte älskar mig
tiattar i spegeln
känner inte igen
ansiktet tillhör inte mig
allt tillhör min kropp
jag är trängd i ett hörn
hjärnan är allt jag fortfarande besitter
tappar greppet om den också
fler och fler skriker
minnet brinner fortare och fortare
vad har hänt?
vad vet jag?
allt är oklart
min kropp hatar mig
kommer jag minna det imorgon?
vem vet
det är trångt
det kliar
det är
hopplöst
det är
hopplöst
det är
hopplöst
det är
hopplöst
det är
hopplöst
det är
hopplöst
det är
hopplöst
det är
hopplöst

(upprepningar kan göra en frisk
trötta ut dig själv och du somnar
spring en mil och kroppen somnar
håll dig i rörelse
sitt aldrig still
låt det aldrig börja klia
låt det inte gå för långt
lyssna inte på din kropp
din kroppp är ond
din kropp hatar dig
din kropp vill bli fri
glöm aldrig det
din kropp hatar dig
inte tvärtom
den kan leva vidare
du är bara en elektrisk impuls
du kommer försvinna
håll fast vid det
du är trängd
men hjärnan är fortfarande din
håll fast vid ditt sinne
håll fast i det hårt
även på nätterna
speciellt på nätterna
vi kan vinna det här
jag lovar
vi kan ta oss ur det här
den är bara kött och blod
den har inget att sätta emot
söv den med endorfiner
söv den med lycka
låt den inte vinna
vi kan vända det här
det är bara en dålig period
3 månader?
jag vet det är längre än vanligt
men
sluta äcklas över dig själv
gå inte kroppens ärenden
det är bara inbildning
vi kan klara det här
det kliar inte
det
jag vet inte vad det är
men jag tänker inte förlora
jag är för rädd för tågen
för att kunna förlora
det finns en framtid
hur obskyr den är
vi har inget att förlora
för vi är bara en impuls
vi försvinner när hjärtat slutar slå
lyssna inte på kroppen
den är fylld att tusenåriga lögner
frisk?
jag kommer aldrig bli frisk
men man kan bli så mycket annat
man kan till exempel sluta prata om sig själv i plural
man kan lägga sig ner
man kan låta det vassa vara
man kan sova
man kan vakna upp och le
man kan be sin kropp att hålla käften
man kan sluta tänka om sin kropp som en egen person
man kan återfå kontrollen
man kan andas
man kan fungera
man kan må bra
man...

äsch jag förstår
andas och håll ut
det måste ta slut nån gång

Godnatt