Tiden hade försvunnit. Gått rakt ut genom dörren för att aldrig mer återfinnas. Hon var fast i en evig och outtröttlig tidsloop. Hennes enda följeslagare var ondskan. Den följde henne överallt. Landskapet var ombytligt. Flöt hela tiden över i en ny vy. Strand blev savann, savann blev bergskedja, bergskedja blev norrländskt kallhygge. Inget blev kvar, förutom ondskan. Ständigt gåendes ett par meter snett till vänster bakom henne. La sin egen färg över hennes resa. Tiden hade gått och det skulle aldrig ta slut. Förutom att allt hela tiden förändrades så var allt precis likadant. Hon var medveten om ondskans färgfilter, men kunde inte redogöra för vad det gjorde med hennes syn. Hon visste inget annat sällskap än ondskans. Ett minne kliade i hennes bakhuvud men hon kunde inte komma åt det. Det norrländska kalhygget började flyta över till en mellansvensk stad. Hon fortsatte att gå, visste inget annat. Tiden sågs fortfarande inte till, ondskan bakom vänster axel var självfallet kvar. Det var natt i den mellansvenska staden, någon slags sensommarnatt badandes i månljus. Temperaturen var oviktig, hon kände inte sånt, kunde inte få grepp om något. Visste inte vad hon hade för kläder, kunde inte riktigt få grepp om ordet kläder. Hon bara gick, och ondskan följde henne. Eller om den ledde henne. Hon var osäker och mycket förvirrad. Hon fortsatte att gå, det var det enda hon kom ihåg hur man gjorde. Ena foten framför den andra.
En förändring inträffade, det tog ingen tid för tiden var inte närvarande, även om den snart gör entré igen. Hon står på rälsen i en mellansvensk stad. Ondskan ställer sig nu tätt bakom henne och viskar: - Jag gjorde det åt dig. Du vågade inte så jag gjorde det åt dig, för att du ska slippa. Hon kände en snabb kyss i nacken, sedan vandrade ondskan därifrån. Efterhand återvände tiden. Hon kände att ondskans färgfilter allt mer försvann, hon kände hur det kliande minnet i bakhuvudet åter blev tillgängligt. Hon kände att hon grät våldsamt, hon mindes att hon hade rymt. Hon insåg att hon stod på rälsen i en mellansvensk stad. Hon hörde tågets signalhorn, förstod vad som höll på att hända.
Hon kände rädsla, sen kände hon aldrig mer något igen.
