Jag kom ut ur tunneln
bländad av ljus
famlade jag fram
skrek som den nyfödde
kröp som den oskyldige
föddes tillbaka till livet
än en gång

Mina minnen av ytan
var den eviga sommarens
en okonstlad glädje
blomstrande i prakt och väldoft
mitt minne av ytan
var önskan om min räddning

Ytans ljus som i början sved i mina ögon
visade sig vara en dunkel skymmning
i ett land jag inte längre känner till
här är inte så mörkt som på botten av brunnen
jag kan se så långt ögat mitt förmår
men ingen glädje och ingen blomster
det här landet är dött, precis som brunnen

Vid horisonten skymtar en lykta
ännu ett dimmljus, ännu ett mål
dit leder en väg, kantad av metall
min kropp den kvider, vill lägga sig ner
min själ den lider, vill lämna mig här
jag vandrar min väg, utan något hopp
inget jag bär, förutom ett minne
av den eviga sommarens land
den okonstlade glädjens trädgård
blomstrande i prakt och väldoft


___

(Titel stulen av Pär Lagerkvist)