Du var med från början, Sartre
med bara dina ord dödade du vår Gud
vår Fader
la grunden till en ny verklighet

I vinden yr du fram längs med gatorna
jag vet inte varför
men jag tänker mig att du är snön
gatukontoret bygger metaforer med dig
upplogade snövallar bildar raviner
där vi blyga människor står och velar
då och då kastar sig någon ut
några klarar sig, några faller själsligt ner i avgrunden

Du ligger där, reinkarnerad på marken
jag tänker mig att du ligger där
känner tyngden i våra steg
lovar tyst i våra öron att det finns en bättre plats
på andra sidan ravinen
du viskar om livsglädjen
det du lovar ska ersätta Gud
försöker få oss att sluta vara rädda

Jag gillar att du är fri Sartre
att du bäddar in oss när vi behöver dig
att du lovar något som kan ersätta paradiset du förstört
livsglädjen, det är därför vi förlåter dig
även om alla inte når fram till den
så har du visat att den finns

Jag tänker låta snön vara ren ikväll
trots allt du gjort med mig är jag tacksam
för att du dödat våra illusioner
när du vill, när det är dags
bjud upp mig
dansa med mig i din snö