Jag är på väg bort
in ut upp upp upp!
den långa fåfänga väntan på medicin
den kommer inte hjälpa
kan inte fokusera, inte lugna
allt går i kors pyntade med känslor
upp upp ner
hihi
ner till minnets brunn av musik
som aldrig skulle tappa mening men nu har det
det fanns en tid då bob hund beskrev hela mig
jag trodde det skulle vara så
alltid
nu tror jag att det alltid kommer vara som det är nu
som alltid, dum av mig
blir så dum av mig
julens nostalgi gör mig sorgsen på det där lyckliga sättet
som gör att man nästan äntligen lyckas gråta
oavsett vad man lärt sig i skolan

Jag skulle kunna dö nu
jag hoppas jag får dö med den här känslan en dag
det hade varit så
passande