Det kryper av död
från magen till nacken
rinner över
ut i armarna
det måste tömmas ut

Det är en slags dag idag
olyckliga passerar förbi
inget berör något
allt är ensamt tillsamans
förutom kvinnan utan ansikte
som rakryggad lägger det fula bakom sig

Hon ler som gryningen
i en nybombad stad
insvept i dammets slöja
doftande av överlevandes kval
ansiktet är utraderat
natten gjorde henne anonym
men trösten strålar
i det tomma
i det rena


(Fortsättningen på Videbäcks senap kommer snart, ska bara bli klar med tentajäveln. Och sen så har jag ju inga läsare, så det har ju faktiskt ingen betydlse. Ha!)