Jag var och handlade igår. Hittade ett glas format som en stövel, eller så var det en stövel i glas. Det beror lite på hur man ser det. I vilket fall som helst var jag tvungen att köpa den. Så fort jag såg den visste jag det. Men det var inte ett vanligt infall.

Det här infallet kom snett uppifrån höger, rakt in i min axel och svängde skarpt upp genom halsen in i hjärnan. Jag visste att jag var tvungen att köpa glaset. Jag ville köpa glaset. Viljan strålade med full skärpa in i mig snett uppifrån höger. Rakt in genom axeln. Någon annanstans ifrån. En gudomlig vilja att jag skall bli klyschan av mig själv.

Jag har inget att säga om saken. Jag lutar mig tillbaka och ser vad som händer.

Det kan gå lite hur som helst nu, precis som det alltid har kunnat göra.