Min mentala hälsa pallar inte riktigt den här situationen. Mina föräldrar är på semester och jag tar ensam hand om gården, ett något förhastat beslut måhända från min sida.
För det första så är det cp-mycket jobb. Mina föräldrar är seriöst sjuka i huvudet som pallar med det här, år ut och år in. Jag är helt knäckt efter bara 2 dagar. Och då menar jag knäck, som kroniskt ledsen, vaknar upp mitt i natten plus att jag inbildar mig en massa ljud hela tiden. På nätterna svävar jag mellan dröm och verklighet utan att riktigt kunna skilja på vad som är vad. På dagarna kastas jag mellan hopp och förtvivlan i en-timmes intervaller. Att ha den här arbetsveckan bara tre dagar efter roskilde var inte bra ide, för det är inte lätt att gå från tio dagars fest till total ensamhet.
Och sen ansvaret, det här ansvaret. Fuckar sig nått är det jag som måste lösa, för det finns faktiskt ingen annan här. Det är åt helvete för mycket för mig, speciellt efter att ha gått 3 år på NV, linjen där man lär sig att lösa teoretiska problem i en skyddad miljö.
Och de jävla korna, fy fan vad de ger en dåligt samvete. Alltid gör man nått fel och då står de där och skriker på en med sina ledsna oskyldiga ögon. Jag får seriöst skitdåligt samvete.

Imorgon kommer syrran hem... Jävla tur det.

Puss, jag vill ligga sked!