kedjor nitar
spikpistol mot handen plankan i ett proteststaket mot kärlekslöshet och viljan att ta det moraliska förfallet till en ny nivå finns där men ingen säger något alla är tysta tittar bort jag tittar bort börjar gro hat i mig underdrift det slår ut i full blomm vart ska jag fly det finns inte tid för medlidande verkar det som men det är mitt fel för jag ser inte någon väg ut jag har trampat runt i cirklar och grävt mig djupare och djupare ner det faller jord på huvet nu men det finns ett mönster och jag följer det det heter ingenting för ingenting händer

men vad jag egentligen ville säga
var att vi slår varandra
vi skadar varandra
och detta är ingen dialog
detta gäller alla
för vi skadar varandra
med vassa armbågar
dövhet
stummhet
vi skadar varandra
jag vill gråta för oss
men kan inte
så mycket har vi slagits
att det inte
ser ljust ut längre




fan