Den här världen jag inneslutet mig i är full av falska kanter. Bordskanter av luft som man styr undan för av rädsla att slå ut en tand. Jag blir så trött på alla lögner jag målar upp, på alla falska förhoppningar jag litar till. Jag har inbillat mig att jag letat efter en ingrediens som hela tiden legat under hakan på mig (någonstans mellan självupptagna händer och mitt fega hjärta). Jag misslyckas med att komma nånvart.

Papper. Tänk så oerhört korkad jag har varit. Månader har jag slösat bort utan att inse att mitt hjärta lurat mig igen. Papper finns överallt. Det är ingen konst att få tag i det. Det var bara ännu en i raden av bortförklaringar. Hela min tankegång synes befängd nu. Papper finns för helvete överallt. Det är mod vi saknar, det är modet som ligger framme i solen och ruttnar om sommaren. Det är modet som blöts ner och löses upp under höstregnen. Det är modet som fryser in under isen på vintern. Våren är vår enda chans. Pollenstinna och försommarförkylda blir vi tvungna att ta våran chans. Bara nu har modet någon chans.


Så säg nu vad du vill säga, skrik ut det och hoppas på att någon orkar höra. Låt inte skräppost och reklamutskick fördunkla din syn. Din kropp tillhör dig. Vill inte händerna lyda så tvinga dem. Vill inte munnen forma orden när du vill så tvinga den. Vill den du måste prata med inte lyssna så tvinga den. Dessa månader är de enda vi får. Sommaren är en lögnare, hösten är för klyschig och vintern är för mörk. Våren har den tyngsta pressen på sig men också det renaste hjärtat. Vi har inte råd att slösa bort den på att rulla tummarna.

nu nu NU är tiden inne för att föda sig själv!