Jag har läst en del dystopier i mina dar. 4 tror jag det är. Ska bli 5 innan månaden tar slut. 

Dem tar avstamp från olika stenar

Orwell ur sin besvikelse över Sovjet, missbruket av ideologin han brann för.
Bradbury ur nazismens bokbål.
Lloyd och Moore ur Thatchers kalla hand.
Jersild ur den opersonliga vårdapparaten.

Mäniskorna i böckerna delar dock samma sjukdom.

De är kalla och orkeslösa. De följer bara med. Flyter som döda fiskar på vattenytan.


(Jag tror jag ser vad författarna såg. Vi är inte förtrycka. Vi är bara uttråkade)