Hon hade inget ansikte
det chockade alla
inte så att det fysiskt saknades
ögon näsa mun
kindben med len len hud spänd över
klockan var 22.23
det var lördag på ett torg
bara lite för kyligt för festkläderna
det var inte så att hennes ansikte var difust
det var snarast så tydligt
att det stack i våra ögon
så ovana vid verklighet
att vi bländades
360 graders påverkan
det var omöjligt

Hundratalet personer
i en tyst plågad utandning
som formade ett svävande tyst ord
- Kärleken
så tydligt hördes viskningen
att vi genast alla skämdes
blickar föll en efter en ner i marken
irrade runt från kullersten till kullersten
när vi äntligen vågade lyfta blicken igen
var den ansiktslösa borta

Tysta slet vi stundens rötter ur marken
gick åt de håll vi hade varit på väg
tyngda av saknad
vi inte vågade dela