whysartresaidno

jag inte känner igen

runtomkring vissnar träden

vinden viskar sitt budskap

att vintern snart är här

och att den kommer förstöra mig

Jag har alltid varit rädd för vintern

för det strypgrepp den tar

om min hals, om min kropp

hur den krossar min mage

tills jag måste spy ut sorg

över den vita vackra duken

rädd för hur den förstör mina ögon

så att jag bara ser hopplösheten

rädd för jag vet vinterns enda mål

är att jag ska dö nu innan det är för sent

Jag vet inte om det är Sobrilen

eller milen jag sprungit

men jag är inte lika rädd nu

när träden än en gång vissnar

jag lever fortfarande

trots de strängaste vintrar

och den djupaste hopplösheten

Jag har lärt mig nu

jag kan kollapsa

men det är bara jag

som kan få mig att kollapsa

och jag tänker inte kollapsa

inte för spårens frestelse

inte för tabletternas närhet

inte för det vassa stålets löften

Jag tänker bli en människa

en riktig människa

som inte hatar sig själv

som tror på sig själv

och inte bara ser äckel

i andras blickar

Vintern skrämmer mig fortfarande

jag vet vad den gör med mig

men jag är inte lika rädd

låt trädens löv falla för min sorg

låt vintern dra över mig

för inom mig töar hoppet sakta upp