Ibland blir jag sådär löjligt full att jag försvinner och något okontrollerat tar min plats. Då får jag inte vara med längre. Det enda jag kan göra är att läsa de osammanhängade sakerna som jag hittar på lappar eller anteckningar på en dator. Ibland är det roligt, ibland är det pinsamt men allt som oftast är det helt obegripligt. Ett exempel:
Ni vet hur det är inlägget rullas som en gardin för ens ögon det är stirigt nu inget har någon aning inte ens antichrist vet vad som är fel vi sitter och väntar tills jag inser jag håller i den här nyckeln dem pratar unkarlssaker dricker han ur en stövel?
Det är lite komiskt. Min kompis sa dagen efter att jag inte kunde sluta sjunga när vi skulle sova. "- Det är då man vet att ingen är hemma"
Fast någon är ju där. Kom nyss på det här, men det där andra, det okontrollerade, det är nog samma sak som drömmer drömmarna vi inte kommer ihåg. Och ibland så slinker något igenom. Något som inte bara är förvirrade anteckningar. Något som står ut bland all skiten, kristallklart.
ovh DU kommer bli lycklig. Ochjag kommer bli någonting.
Hon hade inget ansikte det chockade alla inte så att det fysiskt saknades ögon näsa mun kindben med len len hud spänd över klockan var 22.23 det var lördag på ett torg bara lite för kyligt för festkläderna det var inte så att hennes ansikte var difust det var snarast så tydligt att det stack i våra ögon så ovana vid verklighet att vi bländades 360 graders påverkan det var omöjligt
Hundratalet personer i en tyst plågad utandning som formade ett svävande tyst ord - Kärleken så tydligt hördes viskningen att vi genast alla skämdes blickar föll en efter en ner i marken irrade runt från kullersten till kullersten när vi äntligen vågade lyfta blicken igen var den ansiktslösa borta
Tysta slet vi stundens rötter ur marken gick åt de håll vi hade varit på väg tyngda av saknad vi inte vågade dela
