Solen klättrar längs den dammiga orgelns brutna rygg en sorgsen melodi kryper ut ur de vindlande piporna slinker ut genom krossade fönster klättrar över raserade väggar springer över tomma gator rör vid utbrända kroppar rinner ner i smutsiga kloaker och når våra törstande öron detta är de sista toner denna stad kommer att få höra för barn och gamla, när flyglarmet tjuter så finns det ingen väg tillbaka de finns människor som har makt att göra natt till dag och denna natt var turen vår Gud kunde inget göra något åt dödens mullrande luftflotta för mitt kära barn de finns mäktiga människor som blivit större än Gud som kontrolerar apokalypsens mörka riddare och kan få dem att rida vart de vill som kan sätta eld på skapelsen och göra natt till dag
Kära barn, detta var vår stads yttersta dag bry dig inte om att söka din pappas famn han har drabbats av den enda rättvisa vi människor kan förtjäna för även om bränderna inte gör skillnad på vem som kvävs utan kväver både rättfärdig och orättfärdig som kommer i dess väg så vet vi i alla fall att dödens mullrande luftflotta har dragit vidare till nästa stad för så länge det finns människor som har makt att göra natt till dag så kommer städer att brinna till sin grund tills de alla har brunnit som vår
Kära barn, hör du tystnaden kantorn har spelat färdigt nu luften har stillats i orgelns pipor och begravningen är slutförd i fjärran hörs ett dovt muller men snart tystnar även det allt som finns här är aska och damm livet och kulturen sönderdelad i sina minsta delar för här har människans rättvisa dragit fram så mitt kära barn ta fram penseln och måla alla ruiner vita måla allt som finns kvar i oskuldens färg så att Gud ser att han förlorat ännu en stad
Idag var jag såhär . . nära att bli någons vardagshjälte.
Bussen hem, hennes rabbatkort fungerade inte, busschaufören sa att hon hade slut på pengar. Situationen blev jobbig för henne, hon hader bara 30 kronor i kontanter och biljetten kostar 49. Men jag, jag hade redan plånboken uppe. Satt och fingade på den lilla menlösa sedeln som skulle rädda hennes kväll. Väntade bara på rätt tillfälle.
Men de försökte en gång till med rabattkortet och den här gången fungerade det. Jag fick stoppa tillbaka plånboken igen, luta mig tillbaka och vänta på nästa chans.
Rynkor är bara döden som blommar ut Slår rot i ditt ansikte i din gubbmage i dina hängbröst från det att du föds finns den där lever av dig äter dina minnen äter ditt vackra ansikte virar sig runt kranskärlen suger upp ditt blod brer ut sig i dina lungor växer slutligen upp genom din hals och slår ut i all sin självklara prakt som en gång var du
för av jord är du kommen och till jord skall du åter bli
_____
Jag arbetar tillsammans med någon, tror det är en tjej. Vi pratar med en liten pojke, ser inte ut att vara äldre än kanske 3 år, men pratar alldeles för bra för sin ålder. Pojken har cancer, jag vet om detta. Jag och tjejen pratar med honom och han är glad och skrattar. Men plötsligt börjar han gråta och säger att han inte vill dö. Jag lutar mig fram för att krama honom och han kramar mig hårt med armar som är mycket större än en treårings. Sen vaknar jag
_____
Och när de sista svampmolnen äntligen har skingrats när varenda träd har brunnit upp när varenda djur har dött så kommer människor resa sig ur sorgen och trots att solen inte kommer skina på fem år så kommer de att börja bygga sina torn igen och trots att de bara har stenar att kasta så kommer de försöka döda de oliktänkande och trots att barnen föds med 2 huvuden och inte lever mer än en vecka så kommer de älska dem gränslöst
