whysartresaidno

Det finns ingen riktigt mening bakom namnet, det bara blev så

Lite kärlek

Kategori: Allmänt

Tänkte skriva nått bittert om livet men sen kom jag av mig totalt när jag fick följande länk:

http://www.existenz.se/out.php?id=8197

Kram på er, ring om ni vill gosa (för det vill jag)

Midsommar

Kategori: Allmänt

XII

Jag är
ingen sexualitet
jag är
bara intresserad av
kärlek
i vilken form som helst
jag är
romantiker
jag struntar i
kuk och fitta
jag vill åt
kärleken

XIII

Jag vill vara
fult klädd och vulgär
så att
folk vet vad
de ger sig in på
så att de slipper
ljuga

XIV

JAG
SER
BARA
GUD
SOM
SLAKTAREN
VID
MIN
SÄNG

XV

Känner
vad känner jag
inför denna
midsommar

jag känner
frustration
rädsla
ontihuvettankar

jag vill
ta starkare droger
jag vet
att jag går
mot ett missbruk
därför är det aldrig
synd om mig
jag vet precis vad jag gör
men jag vill dit
jag vill så gärna dit
till min kulturella identitet
till min
verklighet
till dekadensen
till misären
precis som jag vill till
krigen
svälten
och resten av våra brott
vi är så många
som skolans fältskär
inte rår på
därför vill jag bo
i varje rebells hjärta

detta är
bara en motsättning
vi spelar jenga
med mina hemligheter
tills jag
faller ihop

XVI

Det är
min kyliga gryning
med regnbågen
som får
illustrera
min ensamhet
jag vill inte
nyktra till
jag vill aldrig
nyktra till

Sommaren fortsätter

Kategori: Allmänt

IX

regn
äntligen regnar det
regn
skölj bort värmen
skölj bort solen
regn
äntligen regnar det
regn
fall genom det här dramat
fall över det här landet
där det endast bedrivs hor
där det endast bedrivs hor

X

Råttor
jag hostar upp råttor
till ljudet av
kalla händer
och
bortvända kinder
till ljudet av tragik
till ljudet av gråtande människor
hostar jag upp råttor

de kryper ur min mun
ner i min famn

där får de bo
i tusental
tills de
gnager bort
köttet
från min kropp
tills de
befriar mig

XI

Jag sitter
vid min mammas säng
ser på
när hon sover

berättar
alla mina hemligheter
berättar
om alla mina fantasier

det här är att vara vuxen
att veta vad
ens föräldrar
är rädda för

min mamma sover vidare
det gör era också
de har ingen aning om
HUR
JÄVLA
VUXNA
VI
ÄR

Råttan

Kategori: Allmänt

Herr K hade aldrig förr varit med om maken till förkylning. Lite snuva på höst och vinter hör ju livet till, men den här gången var det annorlunda. Det var mitt i sommaren och aldrig för hade han känt sig så eländig. Näsan var täppt, ögonen kliade och halsen var öm. Herr K kunde förvisso fortfarande ta sig till sitt arbete, laga sin mat och tvätta sina kläder, men allting gick tungt och kändes oerhört arbetsamt. Herr K prövade alla slags huskurer för att råda bot på sin förkylning, men varken vitlök eller ingefära hjälpte honom.

Förkylningen fortgick till den tredje veckan då den förvärrades av en våldsam hosta. En riktigt hemsk hosta som inte gick att hejda och som fick honom att tappa andan vid varje anfall. Många gånger kändes det som att han skulle kräkas, som att någonting försökte ta sig upp genom hans hals.

Tredje dagen efter att hostan börjat satt Herr K i sitt kök. Han hade precis avslutat sin kvällsmat när han drabbades av ett synnerligen kraftigt hostanfall. Det var som att hela kroppen skulle kollapsa in i sig själv. Han lungor skrek av smärta, han fick ingen luft och den här gången kände Herr K tydligt att det var något i hans luftstrupe. Paniken började stiga inom honom, syrebristen fick det att börja svartna för ögonen men det fanns ingenting han kunde göra för att hejda hostan, och tinget i halsen pressades vidare uppåt. Herr K var svimmfärdig när han till slut, med en sista och extremt smärtsam sammandragning av halsmusklerna, lyckades pressa upp tinget i munnen och ut på tallriken.

I ett par minuter satt han på sitt golv för att återhämta sig. Samtidigt som han var nyfiken på att se vad det var han hostat upp så var han rädd för att se efter. Det här var onormalt, folk drabbas inte av sådan här hosta. Långsamt tog han sig upp på fötter och gick fram till köksbordet. En grå lite avlång sak låg på tallriken bland hans matrester. En hårboll tänkte han skämtsamt för sig själv, medan han bävande sträckte fram handen för att känna. Päls. Värme. Svans. Morrhår. Fötter. Förskräckt och äcklad kastade han sig bakåt. En råtta, det var en råtta han hostat upp.

Herr K:s första tanke var att göra sig av med den. Slänga ut den genom fönstret eller vad som helst. Bara han slapp se den igen, bara ingen han kände fick reda på vad han hade gjort. Men när han gått fram till bordet för att plocka upp den med kökshanduken och sedan kasta ut den, så såg han den lilla kroppen röra på sig. Den lilla bröstkorgen rörde sig försiktigt upp och ner och nosen ryckte till då och då. Herr K stannade upp mitt i en rörelse. Äcklet rann av honom. Han kunde inte låta bli att hänföras av den lilla försvarslösa ungen. Tanken var ovan i hans huvud men snurrade runt ändå; det här är min råtta, jag har fött den, den är min självklara avkomma. Oändligt ömsint svepte han in den lilla råttan i handduken och torkade den torr från saliv men vätte lika fort den igen med sina glädjetårar.

Allt eftersom den lilla råttungen växte blev Herr K själv friskare och friskare. Under sin sjukdom spenderade han nästan all tid på att ta hand om den, några gånger smugglade han med den till arbetet. Men han visade den aldrig någonsin för sina vänner. Det skulle vara alldeles för svårt att förklara, och de hade inte accepterat det för den delen heller. Råttor hostar man inte upp, så enkelt är det bara. Så Herr K höll sitt nya husdjur för sig själv, njöt av att vårda det i sin ensamhet. Och allt eftersom den svaga ungen han hostat upp växte sig stor, så blev Herr K friskare och friskare för varje dag som gick. Halsen slutade klia och till slut kunde han andas normalt genom näsan. Hans liv återgick allt mer till det normala, han började träffa sina vänner igen, gå ut och roa sig. Träffade till och med en och annan kvinna. Och ju mer kontakt han fick med sitt gamla liv, desto mindre tid spenderade han med sin råtta. Nu när han hade bekanta hemma lite då och då så hade han låst in råttan i en avskild städskrubb längst in i lägenheten. Det var bäst så, då skulle ingen hitta den. Och själv hade Herr K inte mycket tid till den, han matade den och inte mycket mer. Men råttan växte och växte för varje dag som gick. Blev 20, 30, 60 centimeter lång. Herr K tyckte det var underligt, men tänkte inte nämnvärt på det. Han älskade fortfarande sin råtta som sitt eget barn, att den växte gjorde honom bara glad.

Men Herr K blev sjuk igen. Gång på gång igen kom sjukdomen tillbaka, mer och mer frekvent, och den var värre för varje gång. Det hände allt oftare att han var så sjuk att han inte kunde gå till jobbet, knappt ens äta. De dagarna som var värst spenderade han i den lilla skrubben med råttan, huvudet och händerna begravna i den tjocka pälsen. Under sjukdomarna växte råttan i rasande fart, det blev så trångt i den lilla skrubben att Herr K själv knappt fick plats. Men det brydde han sig inte om för han älskade att ligga där hos sin råtta. Han var sjuk och eländig och det var allt han orkade och ville göra. Råttan krävde inget av honom, ställde inga frågor och kritiserade aldrig. Herr K var på tok för sjuk för att för att kräva nått mer av livet.

Den sista veckan spenderade Herr K all sin tid i den trånga skrubben. Råttan hade vuxit och blivit lite drygt 1,5 meter utan svans och det var så trångt att Herr K knappt kunde andas. Sjukdomen var förfärlig nu, han låg mestadels och yrade i feber. Den sista dagen återvände hostan, nu än värre än kvällen när han födde råttan. Timmar i sträck hostade Herr K, och hostan gjorde råttan vild. Den skrek och rev i golv och väggar, gnagde sönder allt den kunde få tag i. Den skrämde Herr K men han var på tok för svag för att kunna göra något åt det. Hostan fortsatte utan uppehåll, tills han till slut hostade upp blod i handen. Råttan slutade genast sitt våldsamma klösande, sniffade intensivt på blodet i Herr K:s hand. Och som det vore en given signal gick den till anfall, slet i ett bett upp Herr K:s strupe så att blodet sprutade, för att sedan girigt börja gnaga i sig hans kött.

Ingen vet riktigt om det var med skräck eller lugn som Herr K mötte detta sitt tragiska öde, ty sjukdomen var så svår att råttans attack lika väl kunnat vara en tröst som en skräck.

Banketten

Kategori: Allmänt

En gång var Gud bjuden på bankett. Det var en storslagen tillställning och hela världen närvarade. Det var bestämt att Gud skulle hålla tal, och Gud kände att han var tvungen att ge publiken något bra, något extra. Så han bestämde sig för att avslöja en av de stora frågorna i livet. Den lilla fusklappen han höll i sin hand var blöt av svett, offentliga framträdanden var inte något han var bra på. Hela världens ögon var riktade mot honom och med röst som då och då bröt av i falsett sa han:

- Ehem jag är inte så värst van vid sånt här, vet inte vad det är brukligt att säga. Men eftersom hela världen samlats idag, och eftersom ni alla egentligen finns till på grund av mig, så tänkte jag delge er en fråga jag funderat på. Jag har funderat rätt mycket på den faktiskt, verkligen mycket, när jag observerat er. Ni förstår, jag funderar väldigt mycket på hur ni tänker och vad ni känner. Ni är så märkliga alla ni, så speciella och säregna. Jag förstår er inte, jag förstår er inte alls.
Gud blir tyst en stund, tittar frånvarande på en obestämt punkt i lokalen. Sedan vaknar han till och fortsätter:
- Just det ja, frågan som jag tänkte delge. Jo saken är den, jag undrar, hur vet man egentligen om att man är intresserad av någon och inte bara kåt?

Salen exploderade i skratt. Alla tog det för ett skämt. Gud förstår inte, går ner från talarstolen, ut från lokalen och när han stänger den väldiga porten skrattar världen fortfarande.

Studenten och efterföljande dagar

Kategori: Allmänt

I

Mitt största sår
presterar inget blod
bara
ett kliande svart hål
där barndomen en gång fanns

II

Jag är inte mer
än mitt
behov
av att vara konst

se på mig som en tavla
annars dödar jag dig

III

Jag minns
skolgården i ettan

en trea
kallade mig
etta-plätta

där dog jag

IV

På mellanstadiet
tog de min mössa
jag
saknar det
nu
har djävulen ingen kropp
nu
är det mörkt
även i gryningen

V

Efter min
tredje för tidiga utlösning
ville jag be henne
dra åt helvete
hon kysste mig och sa
det är normalt

en vacker gest
bortslösad på mig

VI

Jag
överlevde inte
snöbollskrig och vinterkängor
orkar inte räkna
alla gånger det skett

nu
är jag bara känslor
lånade ur böcker jag läst

jag lever intensivt
utlämnad åt vindens lek

mina minnen
äter vinet upp

min kropp
föraktar jag
den
håller mig fast

jag ska
förgöra den
uppnå ett
högre tillstånd

VII

Solbrända pojkar
går längs med stranden

de kommer också att dö

VIII

Många har svårt
att acceptera det
men
felet ligger inte i
systemet
felet ligger i
våra hjärtan

Jag är
våldtäktsman
mördare
soldat
pacifist
rodeoclown

men framför allt
så är jag
dig

Monolog

Kategori: Allmänt

Inget inspirerar mig som mina egna texter.
Det är bara i dem jag hittar ett hjärta
Alla andra människor avskyr jag
Alla på varsitt egna sätt
Jag menar hur svårt har ni det
Fredrik, vadfan håller du på med
var ska du hitta bekräftelsen du letar efter
inte i några jävla märkeskläder du inte har råd med
Josefin, vad fan håller du på med
ska du strula runt nu igen
krossa hjärtan hit och dit medans du glömmer ditt egna
Emma, vadfan håller du på med
ska du dricka sprit tills du
tappar bort killen du verkligen älskar
Adrian, vad fan håller du på med
ska du stöta bort denna söta flicka
bara för att du inte vill ha ett förhållande nu igen
Emelie, vad fan håller du på med
ska du umgåsmed det där svinet
bara för att han ger dig uppmärksamhet men ingen kärlek
Alma, vad fan håler du på med
ska du låta din pojkvän såra dig gång på gång
bara för att han ska hålla på nån jävla princip
Elinor, vad fan håller du på med
hur länge ska det dröja
inan du vågar gråta inför mig igen
Carl, vad fan håller du på med
hur länge tänker du förakta dig själv
innan det äter upp dig och slukar dig
Amanda, vad fan håller du på med
tänker du verkligen dö ifrån mig
eller någonsin berätta hur fan jag ska hjälpa dig
Människan, vad fan håller du på med
kan du inte bara dansa med oss
Bob Hansson sa det juså bra
bara ut och sväng med rumpan
skit i vad de andra tänker
jag suger gärna din kuk
jag slickar gärna din fitta
jag är inte rädd
jag vill bara ge dig allt det du förtjänar
hålla om dig
mot min axel
fan jag vill ju gråta med dig
jag vet fan hur det känns
varför litar vi inte på varandra
när jag tittar på alla skal
visst så tvivlar jag
men jag här fan sett vad som finns under
och varje frusen människa
ser likadan ut utan sitt skal
allt det vi påstår vara grupper och skilnader
jag har sett igenom så många skal
under finns bara jag
under finns bara du och jag och hela världen
vi önskar samma sak
vi vill att nån ska veta
vi vill att nån ska veta vad vi räds för
fan till och med under de tjockaste skal
har jag hittat mig själv
och jag vill inget annat. än vara varm
och vi blir inte varma
av att vara ensamma
vi blir varma
av att krossa dessa jävla skal
så varför
varför i helvete gör vi inte det
dra åt helvete
..
..
..
..
..
..
Karl, vad fan håller du på med
du sitter av din jävla tid
som om du satt i fängelse
går upp
somnar nästan in vid datorn
drömmer om saker du ska
säga
skriva
göra
men vad i helvete händer
inte ett piss
Karl, vad fan håller du på med
häller salt i pringlesburkar
när du kunnat ha flickvän och jävla närhet
när du kunnat vetavarför Elinor ibland ringer och gråter
när du kunnat veta varför Carl blev så cynisk
när du kunnat veta varför Fredrik är så ensam
när du kunnat veta varför Adrian är rädd
när du kunnat veta hur du och Alma gled ifrån varandra
när du kunnat veta varför Emelie också älskar Gardell (och varför hon inte äter)
när du kunnat veta varför Emma ville bli så jävla full
när du kunnat veta varför Amanda inte vill bli gammal
Karl, är du helt dum i huvet
om en vecka är du arbetslös
om en vecka är du ensam
du minns hur sommarloven varit
hur du tänkt de mest bisarra tankarna i rummets ensamhet
varför tar du inte kontakt
varför ruttnar du som ett äckligt äpple
för jag vill va nån jävla symbol för en kult
varför ringer du inte och fixar något spontant
för jag vet inte vad jag ska säga
varför pratar du aldrig med dina jävla vänner
dem vill säkert inte att jag ska störa
du vet ju mycket väl att de har saker att dölja
vadfan ska jag där och göra

Karl, dra åt helvete!